Mitt under pandemiåret 2020 satt jag och slölyssnade på P1, när en fantastisk berättelse började. Det var den pensionerade sjökaptenen Gösta Bågenholm, som i en miniserie berättade om berömda vrak och förlisningar. Riktigt kul lyssning, speciellt för en som vuxit upp med berättelser om mormorsfar sjökaptenen och mormorsmor som drev det ikoniska kanalkaféet i Södertälje.
Men som inbiten stickare var det så klart tröjan som direkt fångade min blick. Vilken snygg färg, och snygg krage! Och så det intrikata rosmönstret som är lite mer komplicerat än det “vanliga” skandinaviska rosmotivet.
Jag e-mailade producenten och fick nästan omedelbart svar från Kapten Gösta himself. Tröjan stickade hans mamma åt honom på 80-talet. Hon var också en inbiten och skicklig stickare – jag har t.o.m fått ett foto på henne med stickor i hand från 50-talet!
Gösta berättade också att ordet “gensare”, som jag förut bara hört på norska (“genser”), är ett vanligt ord på bohuskusten för sjömanströja. Etymologiskt är det avlett från ordet Guernsey, och betyder alltså “en tröja från Guernsey”. På engelska heter det gansey. Språkvetaren i mig myser… nu vill jag bara veta vad de tyska och holländska motsvarigheterna är, jag är övertygad att de har någon variation av gensare de med.
Självklart kunde jag inte släppa tanken på att designa en liknande tröja, men med tjockare garn och mer stiliserade rosor. Jag har länge velat designa en dubbelstickad kofta, alltså när man stickar ett vändbart tyg i två färger, där baksidan är som ett negativ av framsidan.
Det är en kul och väldigt lätt konstruktion med två identiska, rektangulära stycken fram och bak med bred resår i halslinningen, och så raka ärmar av valfri vidd som man syr i sidan. Vidden på halsöppningen kan man bestämma när man syr ihop, men den är rätt så vid för den där klassiska båtkragen.
Sagt och gjort. Jag bestämde snabbt mig för liknande färger och för att behålla fiskartröjekänslan med ett robust, slittåligt garn som tovar sig lite och står emot både väta och blåst, alltså från något av långhårigt får, typ Shetlands- eller Islandsfår. Jag fastnade för ospunna plötulopi från isländska Álafoss, och beställde direkt från fabriken under vinterrean. Normalt brukar det blir för dyrt att beställa från dem istället för en lokal återförsäljare, när väl frakt och ev. importtull lagts till. Men under vinterrean lönade det sig, och det är lite roligare att beställa direkt från fabriken i Island!
Jag var lite nervös och drog mig för att börja, men nu äntligen har jag satt igång. Det går rätt fort, jag har redan tagit mig ner till raden av rosor på framstycket. Det går bra att sticka entrådigt med plötulopi, men man får vara lätt på hand och inte dra till för hårt. Det är lite knöligt just för dubbelstickning, så jag skulle nog rekommendera att använda ett spunnet garn istället, t.ex. Lett-Lopi. Lika varmt, lite lättare att sticka med.
Det är många “nya” i den här stickningen: ny design, nytt garn, ny teknik (dubbelstickning), och så nya stickor. För provlappen använde jag rundstickor av trä, men garnet greppar mycket och gled inte särskilt bra över dem.
Istället skaffade jag kolfiberstickor att testa med, och det funkar mycket bättre med plötulopi. Det är dessutom lite pilligt att dubbelsticka och trästickorna flexade lite för mycket och var en aning för trubbiga. Supernöjd med kolfibern. Stickorna är sköna att hålla i, garnet glider bra och fästena för de utbytbara kablarna är gedigna och hållbara.
Jag återkommer med uppdateringar och mönster!
Captain Bågenholm’s Gansey
One grey day in Lockdown 2020, I was lazily listening to Swedish public service radio when a programme suddenly caught my attention. It was a story about a shipwreck in 1963, masterfully retold by a retired sea captain from the Swedish West coast. It reminded me of my childhood and my granny’s stories about her father the captain, and her mum’s cafe near the harbour in the city where my mum grew up.
I looked up the radio web site to find more episodes. My attention was instantly captured again – although this time, it wasn’t by the other episodes, but by the beautiful gansey worn by the storyteller, Gösta Bågenholm.
Just look at those amazing colours, and the construction of the boat neck! I was also intrigued by the rose pattern that is just visible. It’s more intricate that the “usual” stylised Scandi rose pattern. I e-mailed the producer, and promptly got a reply from Captain Bågenholm himself. It turned out that his mum knitted the gansey for him in the 1980’s. She was also an avid knitter, and he kindly shared a 1950’s picture of her, looking focused with knitting needles in hand 🙂
The thought of the design wouldn’t let go of me, and in vain I looked for similar patterns online. In the end, I decided to design something similar, using a thicker yarn and with a simplified, more stylised rose pattern. I’ve wanted to design a double-knit cardigan for a while, and decided that now is the time. Chances are you own a double-knitted garment without realising. It’s a two-colour knit, where the front and back of the fabric display the same pattern, but with the colours inverted. It’s a great way to create a warm, drapy fabric, where all the floats from the second colour are hidden between the laters.
With all those modifications, I was keen to still keep the original look and feel of the gansey, its spirit. I decided to stick to the same construction, and a similar colour scheme and yarn. The construction is simple and effective. It has two identical, straight back and front pieces, knitted top down, with a wide ribbed neck, and straight sleeves that are sewn into the sides.
I looked for a traditional sweater yarn: hard wearing, insulating, water resistant, yet soft. I decided early on to go for either a Shetland or Icelandic yarn, and since Icelandic yarn has always had a special place in my heart, it was my first choice. I’ve wanted to use unspun Icelandic yarn, plötulopi, for a while – so when the winter sale at Álafoss started shortly after, I decided it was a sign and I should just go for it! After shipping and taxes, the price works out roughly the same as ordering it online from the UK – but it’s much more fun to order straight from the factory in Iceland!
It took me a while to get started. I was a little bit nervous about the yarn and whether it’d be too difficult to double knit with an unspun yarn. It is extremely durable once knit, but if held too tightly or tugged during knitting, it easily comes apart. (It’s also extremely easy to splice, either just overlap the strands, or gently spit splice them.) A continental knitting style with a loose, gentle grip is recommended. It’s only too well that I barely even hold on to the yarn when I knit! 😀
I was worrying unnecessarily. It’s relatively easy to double-knit, even with a single strand of plötulopi. It’s slower than usual since I take care not to pull at the yarn. On balance, I’d probably recommend using a spun yarn, like Lett-Lopi, instead, unless you particularly enjoy the challenge of double-knitting with unspun yarn. The characteristics of the fabric are lovely: it’s light, lofty, soft and warm, thanks to the loose assembly of the fibres and the double layered fabric.
There are several “firsts” for me in this project: new design, new construction, new yarn – and new needles. When I knitted the swatch, I used wooden circulars, but I didn’t enjoy it. The needles were too blunt. Also, Lopi has a lot of grip, and the yarn didn’t glide as smoothly as I wanted it to, putting unnecessary strain on the fibres.
I ended up getting some new carbon fibre circulars, and really like them. They aren’t as grippy as I feared, the yarn glides nicely over them. The tips are nice and sharp(ish), and the needles don’t give – the wooden ones tended to bend a little every time I gripped them. The cables are exchangeable, and the join is smooth and durable.
That’s it for now – stay tuned for the next progress report!
We will return.
taggrosa 